Jag har alltid gillat brädspel. Som liten var det Monopol, Sätt sprätt på en miljon och liknande Alga-spel som var roligast. Och Drakborgen. Det mest spännande spelet av alla. Jag blev påmind om det när jag läste blogginlägget Jag överlevde Drakborgen på boningen.org
Visst var det nästan omöjligt att klara. Vi gjorde det dock flera gånger, tex genom att ”glömma” att flytta solmarkören varje runda eller fuskigast av allt, märka korten i drakleken, den som man drar från för att se om draken vaknar när man är i skattkammaren.
Den främsta känslan jag förknippar med Drakborgen är nämligen inte fasa utan girighet. Känslan av att addera ytterligare blingbling till sin växande hög av loot. Och eftersom detta var spelets syfte för oss så är det klart att vi moddade det.
För några år sedan hittade vi Drakborgen i makens föräldrars garage. Vi satte oss förstås att spela men gav upp redan efter ett par drag. Drakborgen verkar vara brädspelens motsvarighet till tv-serien MacGyver, passar bäst på behörig plats bland barndomsminnena.
Härligt nog kommer det en ny upplaga från renommerade Fantasy Flight Games, det ser jag fram emot att prova! De ger även ut Descent som är rollspelssubstitutet nummer ett här hemma.
Lattemuggens Blogg 